Öppen scen och funderingar / Open stage and ponderings

I dag var jag på öppen scen på en liten taverna bara fyra tunnelbanestationer från där jag bor. Jag träffade tre av mina härliga Lendas-vänner där - kul!
Vädret var väldigt varmt, så varmt att jag fort blev svettig om fingrarna. Att tvätta dem och torka av dem ordentligt före mitt uppträdande hjälpte inte mycket. Men tydligen gjorde det inte så mycket att jag slant lite på keyboardtangenterna.
Artisterna där var i spridda åldrar och stilar. Vi fick spela två sånger var och de som ville fick sedan spela en tredje. Jag spelade "Not In My Eyes", "I'm Not a Choir Girl Anymore" och "Violin Girl" (det finns smakprov på alla på min hemsida). Det gick rätt bra. Jag fick beröm av mina Lendas-vänner, och någon kom också fram och berömde mitt pianospel. Kände också att jag börjar se slutet på en period när jag ständigt behövt bekräftelse och beröm - jag kände och visste inom mig, efter lite eftertanke, vad som hänt med mig på sistone.
Men en viktig läxa jag lärde var att sorg måste få ta tid. Jag skrev "Not In My Eyes" till en speciell person, som gick bort tidigare i år. Och när jag började spela den, kände jag en klump i bröstkorgen - så det var antagligen för tidigt att spela den för publik. Jag behöver nog också öva mer med mikrofon och åtminstone någon gång innan ett framträdande spela igenom låtarna på det mindre keyboard jag tar med mig när jag skall till ett ställe där keyboard eller piano inte finns. Så skall jag jobba på att få sångtekniken att fungera bra även när jag sjunger och spelar samtidigt. Men jag vet att det viktigaste när man framträder är att ha kul och tolka låten / låtarna, och jag skall försöka att alltid ha det i huvudet.
Jag har tonsatt en dikt en amerikansk vän skrivit (med hennes tillåtelse), och gjorde en provisorisk demo-inspelning av den i kväll. Blev förvånad när jag upptäckte att jag behövde ha mikrofonen (en enkel datormikrofon) längre ifrån mig än tidigare!
Nu åker jag till Norge i morgon och kommer hem på fredag.

Today I went to an open stage at a small taverna only four subway stations from where I live. I met three of my lovely Lendas friends there - fun!
The weather was very varm, so warm that I quickly got sweaty fingers. To wash them and dry them thoroughly before my performance didn't help much. But apparently it didn't matter much that I slipped a little on the keyboard keys.
The artists there were within a wide range of age and style. We got to play two songs each, and those who wanted to got to play a third one later. I played "Not In My Eyes", "I'm Not a Choir Girl Anymore" and "Violin Girl" (there are samples of all of them on my website). It went pretty well. I got compliments from my Lendas friends, and someone also complimented my piano playing. I also felt I'm beginning to see the end of a period where I've needed constant confirmation and compliments - I felt and knew within me, after some thought, what has happened to me lately.
But an important lesson I learned was that sorrow has to take time. I wrote "Not In My Eyes" to a special person, who passed away earlier this year. And when I started to play it, I felt a lump in my chest - so it was probably too early to play it in front of an audience. I believe I also need to practise more with a microphone and at least some time before a performance play the songs through on the smaller keyboard I take when I'm going to a place where there's no keyboard or piano. Then I'll work on getting my singing technique to work also when I sing and play at the same time. But I know the most important thing when performing is to have fun and interpret the song/s, and I'll try to always keep that in mind.
I've put music to a poem that an American friend has written (with her permission), and made a temporary demo recording of it tonight. I was surprised when I discovered that I needed to have the microphone (a simple computer microphone) further away from me than before!
Now I'm going to Norway tomorrow and will come home on Friday.